JENNY BERG

Comment, test one

We were doing physical exercises. The first day they said that the work was exciting. One said I was a good leader. The second day one said that I could be a bit harder as a leader, and give them more orders about what to do. I said I thought it was OK as it was. After that we were warming up, we did an exercise where we were supposed to laugh. One participant thought it was hard to try to press out laughter in that way. I felt uneasy to ask someone to laugh when the person did not want to laugh. And then suddenly I found the whole project stupid and impossible and I said ”let´s skip this whole shit”, and ended the exercise.

They thought I was angry because one of them could not do the laughing correctly. I was angry but not because of that, and they were standing beside me waiting for me to say what to do next. I had to say something. I remembered one of them had told me that morning I could be more dominant, I should not lose control. So I told them we were going to laugh anyway, and they did what I told them to, even though they didn´t want to. We were trying to laugh for a long long time. It was extremely unpleasant. After that they were angry with me. One of them said I had behaved really bad as a leader. I felt a very strong feeling of guilt. Once I heard in a natural science program on the radio, that the ability to feel guilt was developed to keep the alfa males in control. I tried to explain that it was all a misunderstanding, that I didn´t get angry with them because they were not laughing when I ordered it, that I had just been doubting myself, my position and my ideas. I got into panic and that resulted in my uncontrolled outburst. What I said did not seem to make any difference, and why should it, actually? Later that the evening we were documenting the test, in bikinis, doing everything the way I had decided we should do it.

 

 

Links to

Models of how we are living together, 2012

Through the wall 2013

 

 

Recension, Sydsvenskan 12 december 2016

Av Carolina Söderholm

 

Jakten efter ett hjärta

 

Jenny Berg Galleri 21

 

Jenny Berg är på jakt efter ett gott hjärta. Hon går till slaktaren, jägaren och mördaren. Men ingen har ett gott hjärta åt henne. Hennes textila "It's a heartache" liknar en medeltida handskrift eller gobeläng som riggats upp i galleriet. Med snirkliga stygn går sökandet vidare mellan bårder och ornament. Hon vill förena flera hjärtan i ett enda blodomlopp, och behöver ett hjärta att gjuta av. Med hjälp av sina vänner hittar hon slutligen ett rådjur som rivits till döds av räven i den nyfallna snön.

 

Det är ett verk som med sina kapitel och omtagningar bär sagans drag, medan det konstnärliga arbetet påminner om en schamanistisk ritual. Mytiska karaktärer och bibliska vändningar blandas med purpurrött siden och fotografiska snapshots, när Berg fortsätter sitt blodiga värv. Allt i strävan att koppla samman många hjärtan i ett pulserande flöde.

Lyckas hon blir varje hjärta en oundgänglig del av ett större kretslopp.

 

På Galleri 21 både infriar hon förväntningarna och väcker nya. Det är en säreget bra utställning som inte följer några givna spår.

 

I väntan på att dessa hjärtan i en obestämd framtid ska gjutas och börja pumpa i takt räcker de delikata och vildvuxna broderierna långt. Det vackra och råa tecknas sida vid sida, medan berättelsen förgrenar sig. För hon letar också efter goda rötter. I "Utsnitt" stretar de mot taket, när hon i två tunga installationer tycks vända golvet upp och ner, med dess skikt av jord, grus, isolering, betong och trä. Här kommer rottrådarna upp i ljuset, de som annars växer djupt ner i mörkret.

Liksom rottrådarna spretar hennes verk åt skilda håll. Fast alla präglas av det drastiska eller oväntade när hon söker efter den sista gränsen eller minsta gemensamma nämnaren. Där är marken under fötterna och hjärtat som slår.

En knappt synlig imma fuktar plexiglaset framför gränspolisen. Vit och orörlig väntar han i det innersta rummet, kusligt naturtrogen. Enbart genom sin närvaro ger "Breathing on the border" en skarp, politisk laddning åt utställningen. Den avgjutne gränspolisen är individ och system i ett, på en gång representant för makten och maktlöst fångad i ett skal av stelnad materia, direktiv och lagar. Men Jenny Berg släcker inte hoppet helt. Inuti honom finns fortfarande något eller någon som andas.